Wilhelm Klemming
Badanläggningen ritades mellan åren 1902 och 1904 av arkitekten och entreprenören Wilhelm Klemming. Den är genomgående komponerad i jugendstilens böljande former och i växtromantikens formideal. Här användes för första gången i Stockholm en avancerad betongbyggnadsteknik enligt Hennebiques system. Aldrig tidigare hade det helt nya materialet armerad betong använts i staden. Stadsarkitekten godkände heller inte planerna i första taget. Klemming tvingades skaffa fram handlingar från Tyskland och England, som bevisade att detta nya material höll måttet.
Klemming omgestaltade även trädgården som ursprungligen hade anlags av Johan Hårleman och byggde om den Hårlemanska malmgården som ligger vid parkens entré. Klemming genomförde ett medvetet samspel mellan det inre och det yttre rummet. Trädgårdens vegetation fortsätter inne i badhusets gestaltning och återkommer i ytterväggarnas puts som lövverksmotiv.
Centralbadet var vid invigningen den 1 augusti 1904 Sveriges modernaste bad. Där fanns bland annat tre bassänger för herrar, två för damer, varma och kalla bad, kolsyrebad, ”elektriska ljusbad”, solbad på taket samt tennis- och kägelbanor. Dessutom hade Klemming uppfört restaurang, cigarrbutik, frisör och fotoateljé. Fotoateljén drevs av brodern, fotografen Frans Gustaf Klemming. För simokunniga fanns simundervisning.
I badanläggningens stora bassäng arrangerades även simtävlingar och under 1920-talet var den skådeplatsen för några av alla de världsrekord som mästersimmaren Arne Borg med bravur tog hem (hela 32 stycken världen över).
”Han realiserade drömmen om “ett öppet fönster mot naturen“, ett “fantasteri” av en frodig fri jugendarkitektur, en avancerad betongkonstruktion, en lummig brunnspark och ett rikt kur- & hälsoutbud. En förklaring till detta ovanlig lyckade “Gesamtkunstwerk” mellan form och innehåll, var en och samma person i rollerna som arkitekt, byggmästare, byggherre och badhusdirektör, Wilhelm Klemming, en visionär 100 år före sin tid.”
Källa: Wikipedia
